lördag 14 november 2009

Funderingar


Jag har tänkt igenom mina synder liksom . Att man börja slarva på vägen till målet varför gör man det? Jag har ingen vettig förklaring . Bara att jag blir trött på mig själv.
Just nu har jag hamnat i ett djuuuuuupt hål där jag inte liksom tar mig i kragen på riktigt utan mer rycker på axlarna och trycker i mig en muffins.
Jag har inte varit på gymmet på evigheter ; jag har inte joggat och hundpromenaderna existerar javisst men inte lika hurtigt längre. Är detta slutet ? Ska jag ge upp och låta tjockisen få härja och gnälla.?

5 kommentarer:

Cockie sa...

Du, där har vi nog alla varit.
Nu kör vi!
Ett ryck till nu innan jul.
Deppa till och sedan slå näven i bordet.
Du är inte ensam, vi är här.
Kämpa på.

Cornelias Cottage sa...

Så här tror amatörpsykologen Desirée.... Först slog du näven i bordet och BESTÄMDE dig för att gå ner. Och det gjorde du. Men nu kanske du tycker omedvetet att du varit "tillräckligt" duktig och att det "räcker" så här. Så känner jag lite nämligen. Jag vill gå ner 10 kg och har nu gått ner 6. TIll min stora förvåning vill jag påpeka. Trodde aldrig att jag skulle kunna klara ens 6 kg. Och jag är lite där du är nu... börjat slarva, har inte samma driv längre. Du kanske också känner så?

Vem var det som sa: "gör det - gör det - genomför det" ??? ;) Vill du nå ditt mål på riktigt?

Jag köper gärna lite lavendel av dig, så att det räcker till 4 påsar ungefär.


Kram!

Lotta sa...

Fy tusan, här har det svullats till död och förbannelse. Det är ett under att jag inte har gått upp allt är inget annat än ett mirakel! Gymmet har jag inte varit till på evigheter och nu börjar magen kajka ur. Men NU är det dags för nya tag!! Kram

Anna Drott sa...

ICKE!!! Visst mår du bättre av att göra allt det där du skriver att du nu inte gör? DÄRFÖR ska du komma igång igen!

Anna Drott sa...

Glömde skriva "KRAM" :)